Nora har bosatt sig i stallet hela veckan och jag förstår henne. Men sen att hon planerar som en kratta gör inte min ostrukturerade planering bättre dock.
Jag är ju inte så van vid att stressa som många av er vet. En del kan inte ens föreställa sig mig stressa. Men på jobbet stressar jag ju, annars skulle folk bli som galna om dom fick vänta på sin korvjävel i mer än 5 sekunder.
Nu snackar jag alltså mer om när det gäller stress i vardagen. Va ska den va bra för!?
Man hinner ju inte njuta av sina barn, man hör knappt vad dom säger... Och man känner knappt vad maten man äter smakar, om man ens hinner äta vill säga... Och eftersom man typ aldrig hinner äta så blir man en jävligt trött och sliten morsa - Blä!
Idag hände något riktigt läskigt med min (stress)hjärna. För en minut så kunde jag verkligen inte komma på om jag hade lämnat Selma på dagis eller om jag hade glömt henne någonstans... Helt sjukt! Och som ett knivhugg i magen.
Vardagsstress - Inget för mig. Jag vill bli normal igen, när man på sin höjd behöver stressa till en buss eller liknande.
Leon fick hänga med mig till gamla jobbet idag. Jag tyckte så jävla synd om honom igår när han satt här hemma heeela dagen och kvällen. Ensam och övergiven av sin mamma...
Fast han tyckte att det var as skönt att sitta framför tv:n iklädd endast sin morgonrock heeela dagen.
Han hjälpte självklart till att putsa upp i serveringen efter stängningen.
20:30, äntligen hela skaran samlad, underbart!
Vi gick i samlad trupp till affären och köpte pizza och godis som vi har smällt i oss nu.
23:14 - Jag ska sova!
Måste bara städa undan griseriet, tvätta bort sminket och säkert något mer...
Du är världens duktigaste och bästaste! <3
SvaraRaderaPuss darling! <3
SvaraRadera