tisdag 9 oktober 2012

En trasig korv...

Blev aldrig någon bloggning igår. Jobbade kväll sen var hela skaran samlad när jag kom hem.
Selma har varit lite små bitter och när hon skulle lägga sig höll hon på och längta ihjäl sig efter sin pappa. Lätt hänt när man är en elak som säger att hon ska gå och lägga sig. Men man känner sig ändå som världens elakaste som utsatt sina barn för och inte kunna få vara med både sin mamma och pappa alltid, men vissa saker kan man bara inte hjälpa...
Hur som helst så övergick längtan till att hon hade helt ont någonstans, men kunde inte säga vart. Hon somnade och vaknade och illvråla om vartannat, men var helt okontaktbar. Hon låg och åmade och spände sig i sängen och jag lyfte upp henne och försökte väcka henne, så helt plötsligt blev hon avslappnad och började snarka. Så jäkla läskigt! Jag fick helt ont i magen och kände mig jävligt hjälplös.

Imorse när vi vaknade kunde hon inte gå (!?) Vet inte om det kan varit kramp hon hade eller jäkligt ond växtvärk.

När jag gick upp och skulle köra iväg Leon till skolan påstod han att han hade spytt, jag trodde inte på honom. Han blev svinsur, gick upp och visade dom nedspydda sängkläderna.
"Amen varför sa du inte till!? Det brukar du ju alltid göra"
- Jag är väl för fan tio år nu!
Sen gick han och lade sig igen.
Eh, jahopp...

Nora hade studiedag idag och såg till att hennes lillasyster hade det på bästa sätt.
Frukost och film i Noras säng.





Och Leon har underhållt sig själv på bästa sätt - FIFA 13



- Posted from my iPhone

2 kommentarer:

  1. Isak betedde sig på liknande sätt, som du beskriver att Selma gjorde, för någon vecka sedan. Vaknade och skrek och var helt vild och gick inte att lugna.. Jag trodde det var något allvarligt fel. Googlade lite och hittade något som kallas nattskräck. Tydligen ganska vanligt..! Kolla det vettja!

    SvaraRadera
  2. Lilla körv! Och helt hemskt det där måste vara när barnen längtar efter sina pappor. Hur gör man? Och hur gör man på pappaveckorna? Typ tjuter!? Är Selma varannan vecka? Eller när börjar man med sånt? En separation kan ju vara fruktansvärd, men längtan efter sina barn när dom inte är "hemma" måste vara obeskrivbar. Kram till dig Jennie och dina superfina kids. (Shit detta blev ju typ en novell, ha)

    SvaraRadera