torsdag 17 mars 2011

Jaha, och vad fan gjorde jag igår!?

Ja men det var ju studiedag igår.
Och eftersom att jag bara är "hemma och slöar" hela dagarna så tyckte min syster som "sitter på jobbet och gör skit viktiga saker" att jag kunde ha hennes tre barn med.
Så vid 07:30 kom alla hennes barn och vi fick helt enkelt gå upp. Jag och Leon var rätt bittra till en början, Selma var skit glad och Nora hade passat på att sova hos en kompis så hon skulle få sin sovmorgon.
Jag har ingen diskmaskin... Så efter frukosten diskade jag i typ en timma, sen städade jag i en timma (jävligt onödigt gjort) sen satt jag och fyllde i dom här ångestfyllda pappren i två timmar. Jag är inte trög alltså men det tar lite tid när man hela tiden ska göra annat samtidigt som ni nog förstår. Jag måste liksom börja tänka om från början hela tiden, vilket inte går så jätte snabbt för mig, så lite trög är jag allt.


Det är inte bara ångest över dagis faktiskt, utan det börjar kännas som att det är dags nu.
När hon var 12 månader så kände jag att hon aaaldrig skulle börja på dagis, utan va med mig alltid!
Sen blev hon blev 14 månader och jag kände, ooh lord! Kan någon komma och rädda mig, she is killing me...
(Tro nu inte att jag inte tycker om henne, utan ni som är hemma med barn i denna ålder förstår mig nog iaf) 
Jag tror att det kommer bli jätte bra och Korven kommer gilla det.
Det som egentligen känns helt sjukt är att någon annan än jag ska ta hand om mitt barn hela dagarna.
När jag sen var färdig med alla papper så lagade lunch åt alla hyenorna... 
Och sen diskade. För er som inte vet så blir det extremt mycket disk när man har många barn.
All cred till er med en hel drös ungar och inte har diskmaskin.

Runt 12 hade Nora vaknat och kommit hem.
Det första hon gjorde när hon kom innanför dörren var att skrika till sin bror och sina kusiner.
"Hallååå, va fan är det här!? Kom hit och häng upp era saker NU!"
Och dom gjorde självklart som bossen sa.
Sötnora fixar så att jag ska slippa hänga upp skiten, vilket är lättare än att tjata och inget händer ändå.


Jag tog alla sex barnen och gick ner på stan för att mata fågelasen.
Selma åt upp det gamla brödet själv...


På vägen ner till stan så passade världens bästa son på att rulla sig i en hundskit.
Jag blev så sur att jag bara fortsatte att gå, därav finns det inga bilder på det.
Han lyckas jämt! 
Den här bilden knäppte jag nyss istället.


Det var sjukt kallt (framförallt för Leon som inte hade någon jacka) så vi gick in till Mc donalds och åt glass.

Jag och Selma åt inte glass, utan lite mer hälsosammare saker.

Sen kom min syster vid 15:30 och plockade upp fyra av barnen.
Mina bästa döttrar kvar bara, som körde ett race i lekrummet. Till 16:00, då jag åkte till jobbet, dock kändes det faktiskt som att jag hade jobbat färdigt för dagen redan.

Min lilla klätterapa/härmapa





Korven hade verkligen
skiiit kiiuuvl

Det var hon själv som valt sina kläder denna dag.

Vi fick slita ut henne från lekrummet, ha ha söt!

Nu ska jag till tvättstugan och hämta all tvätt, bla Leons rena jacka. Sen laga mat, sen till jobbet, sen hem, duscha, fixa kvällsmat, få i säng mina barn. 
Och till sist, ta ett glas vin och fira att jag jobbat sista dagen för veckan, men framförallt för att det är fredag imorgon. Weeee!



2 kommentarer:

  1. Jaha, det va en klementin o en banan?? jag trodde såklart det va nåt annat!! Mina ögon förvandlar allt jag ser och öronen allt jag hör..(dirty mind helt enkelt).

    SvaraRadera
  2. Ja jag förstår precis vad du menar med 14 månaders barn. Det händer nåt där lixom!? Skrev precis själv ett inlägg om det och dagis.
    Men gud vad tiden har gått fort, våra barn är helt stora nu... :)

    SvaraRadera