Stockholm i mitt hjärta

Hon fick ta med sin nalle till Stockholm.

Den hade behövt ett eget säte på tåget, men det fick den inte, inte Selma heller trots bokad plats.

Inte pga SJ alltså, utan för att folk är så himla egoistiska och jag en stor fegpropp (ibland).

Selma och Emma tittar ut på katterna som inte gillade Selma.

Pixis tittar in på Selma med förskräckt blick.

Hon är min förra katts bebis.

Kimi, otroligt skeptisk. 

Även han är min förra katts bebis.

Kattjägaren in action.

Emma och Kalle, jag kanske flyttar in hos er.
Sjukt fin lägenhet!

Jag åt så mycket så att jag nästan dog.

Oooh lord, tänker ni. Näää, tänker jag.

Nu vet ju inte ni hur min mage brukar se ut. 

Det är ju inte så att jag har överöst er med bilder på den.

Den är inte helt platt, men den är verkligen inte som en gravid heller.

Fast det var den i lördags, efter en tvådagars Pollyfrosseri.

(Tapeten ska bytas ut snarast)

Efter att Korven hade hörts i högtalarna över hela tåget så

hittade hon väldigt trevligt sällskap i sätena bakom oss. 

Ett par som var helt söta och körde pekfinger mot pekfinger och sånt som en bebis gillar.

Kärt återseende på MAX i Norrköping.

(Jag hade nog inte nämnt att jag var på MAX om det inte hade varit 

för att det var minus på vågen idag)

Nu är vi hemma och allt är typ som vanligt igen, glajjerna på huvudet, terror på hög nivå och några döda blommor.

Men jag fick mersmak av Stockholm, så jag åker nog dit nästa helg igen, själv.

Och vet ni, jag kan förstå att mammor i Stockholm fixar en nanny när dom "bara" ska och shoppa på stan. För det är inget riktat mot att barnet skulle kunna tänkas vara jobbigt, utan mot alla respektlösa människor utan barn (utan barnvagn iaf), alla dom som jag, Emma och Selma har kört över i helgen.