Råttan

Nu hade nog många tänkt sig bilder från vårat fantastiska kalas vi hade här igår, men det får vänta.

Jag har nämligen styrt med annat nu på morgonen, typ varit med i radion. Jag var röd i ansiktet under hela samtalet och blev ännu rödare när jag lyssnade på mig själv efteråt.

Tvättat har jag gjort också, och trodde att jag hade dödat min katt. Fan vad ont i hjärtat jag fick!

Som en del av er vet så är Råttan värd rätt mycket pengar, men nu var det ju inte därför som jag fick ont, utan för att jag trodde att jag hade dödat någon som jag tycker om.

Jag hade satt på en maskin mörk tvätt tidigt i morse, när den var klar så öppnade jag luckan, sen gjorde säkert Selma något och därav glömde jag bort tvätten (det händer så gott som varje gång jag tvättar. Ibland glömmer jag bort den i en hel dag och får tvätta om de igen).

När jag nu skulle hänga upp tvätten som jag har tvättat två gånger, så sticker jag in handen och känner något blött och lurvigt. Och jag visste ju att jag inte hade tvättat något luddigt.

Jag försökte slita ut det. Det kändes som en döing, helt tungt och slappt!

Fan, det är ju Sixten! Han är död! Jag har tvättat ihjäl min katt! Tänkte jag.

Jag fick fram honom till kanten av maskinen och efter en liten stund öppnar aset ögonen och drar världens gäsp.

Jag trodde på riktigt att han hade överlevt en tvätt, eftersom han var helt blöt.

Men, han hade ju varit ute i regnet i morse och han är lite trög, så han torkar sig inte.

Nu tvättar jag min tvätt för tredje gången...

Råttan, det kanske verkar som att jag inte tycker om dig, 

men jag kände nu att jag gör det.

Fast jag blir tjurig när du skitar ner min rena tvätt.