Done

Så, nu har jag varit och lämnat (övergett) min sötkorv på dagis. Hennes nya grej är att inte vilja äta frukost heller... Så idag fick hon helt enkelt en flaska välling efter att jag hade fått kasta både banan, smörgås och knäckebröd. Ville ju inte att hon skulle få vara utan något i magen enda till kl 14:00...

Jag drog på mig mina joggkläder och sen gick vi till dagis. Självklart blev hon en ledsen och sträckte fram armarna mot mig. Men det var bara att vinka glatt och säga hejdå, vända på klacken (gympadojorna) och gå. Jag vet ju att hon brukar sluta gråta direkt.
Sen sprang jag hem och kissade lite snabbt, så typiskt mig och bli helt nervöskissnödig jämt...
Aja, sen stack jag iaf ut igen och sprang i ca en halvtimma. Fy fan vilken sopa jag har blivit! Jag var tvungen att stanna och gå två gånger, eller tre gånger kanske det var... Jag hade ju jobbat upp ett bra flås, och nu tre veckor senare utan spring och kondissen är i botten... Promenader kan ju dra åt helvete!
Men shit hörrni vad skönt det var att springa ute! Jag blev ju till och med svettig. Det brukar jag av någon konstig anledning inte bli på löpbandet... Svårt dock att veta hur fort man ska springa när jag har blivit så van vid att ställa in hastigheten.
När jag ca 100 meter från mitt hem kom jag på. Selma! Vart fan har jag glömt Selma!?
Helt sjukt, det kändes verkligen som jag hade råkat glömma henne någonstans.
Jag sprang uppför trapporna och ringde till dagis direkt. Hon gick runt där och var så nöjd så. Fast det tror jag inte riktigt på. Så jävla nöjd kan hon ju inte va utan mig heller.


Armhävningar och lite andra övningar har jag gjort med såklart.
Sen ätit en väldigt god och nyttig frukost. För att gå ner i vikt? Nä, verkligen inte, utan för att den är bra för kroppen. Man mår bra.

 

Nu ska jag gå till tvättstugan, själv, känns väldigt konstigt... 
Städa ska jag göra med. Och sakerna kommer få ligga kvar där jag lägger dom, iaf till kl två.