Wäwäwäwääwäwäää (med dubbel w)

Jag har mått skit i natt, Nora med... Jag kände mig som en retard när jag gick upp med Selma vid 06:30. Jag kunde verkligen inte öppna mina ögon, dom kom bara halvvägs liksom. 
När Nora vaknade så mådde hon bra och snäll som hon är (världsbäst) så tog hon hand om Selma så att jag kunde gå och sova ett tag, vilket inte är äckligt när man är så här sjuk som vi har varit. 
Nu har jag druckit kaffe för första gången på två dygn och börjar äntligen känna mig som människa igen, som det så fint heter. Jag brukar ju dricka ca 15 koppar om dagen annars. Jag har faktiskt precis dragit ner från ca 20 koppar. Vet inte vad jag ville ha sagt med det här, kanske bara ville försöka få er att förstå hur dåligt jag har mått som inte ens kunnat dricka mitt kaffe.   
Nu ska jag och min extremt klena kropp och min onda mage kolla om det finns någon tvättid. Bort med alla äckliga sängkläder som vi legat och snörlvat snor, tårar och kräks på i två dagar. För nu hoppas jag verkligen att det är slut på kräkset, för magont får man väl stå ut med någon dag till.


Menlöst inlägg, men nu vet ni hur läget är. Ja, för er som funderat på att komma och hälsa på oss alltså. Från och med imorgon är ni välkomna, om inte Selma ska börja kräkas ingen vill säga...