Det har uppstått ett problem i min hjärna...Jag har alltid haft lite svårt för att äta ägg, men nu går det inte längre. Jag har tvingat i mig för att det är så nyttigt.
När jag var gravid så fick jag frukosten serverad så gott som varje morgon. Jag gick direkt från sängen till ett färdigdukat frukostbord, rätt lyxigt faktiskt. Daniel skalade även det kokta ägget åt mig. Nu lagar jag min egen frukost (duktigt, jag vet) men det här betyder alltså att jag skalar mitt/mina ägg själv.
Nu går det inte längre.
Det som förstör är den där äckliga fostersäcken som man får slita loss när man skalar ägget. Gör jag omelett eller liknande så är det "navelsträngen" som förstör, så den måste ju helt klart bort!
BLÄ! Det enda som rör sig i huvudet på mig är: Det är typ ett foster med tillbehör, det är typ ett foster med tillbehör, det är typ ett foster med tillbehör...
Jag vet att det inte är befruktat och bla bla blaaa, men jag går med runt med obefruktade ägg i min kropp, skulle jag kunna äta dom!? Nej! Skulle jag kunna äta någon annans!? NO!
Min frukost består alltså inte av kokt ägg längre, utan avokado.
Jag var bakfull igår, därav min frånvaro
Haha!!! måste säga att jag e lycklig att läsa detta inlägg(även om det nu är gammalt) för jag har äntligen en person som beskriver precis det jag känner inför ägget o "navelsträngen" den är sååå vidrig så jag spyr!!
SvaraRaderaHahaha, skönt att höra att jag inte är ensam då :)
SvaraRadera