Mama Blogg (näst) bästa 2010 | JumpingJempa

Jag har plockat gamla blöjor på gångbanan

Jag gillar inte att gå till soprum, det gör nog ingen. Jag har extra svårt för soprum som jag aldrig har varit i. Jag gillar inte att kanske sätta nyckeln i fel dörr och att folk står inne i sina hus och ser det hela och skrattar, utan att jag ser det.
Så nu har jag samlat sopor här hemma i lite mer än en vecka..
Igår frågade jag grannen exakt vilken dörr det var, efter det kände jag mig säker.
Leon och jag lastade på sopor under vagnen och på hans cykelstyre. Precis när vi skulle gå kommer Nora hem från stallet och frågar om vi inte ska ta med dom fruktansvärt äckliga blöjpåsarna och påsarna med Sixtens sand och skit i. Hon sa att hon ville följa med så jag frågade om hon kunde ta dom på sitt cykelstyre och det kunde hon. Leon och jag började gå. Det är ca 40m till soprummet så vi hann fram innan vi ens såg skymten av Nora. Leon och jag gick in och sorterade alla soporna. Nora hade fortfarande inte kommit.. Vi stod utanför och väntade en stund men hon kom inte. Leon åkte hem dom 40 metrarna och kollade efter henne, nix hon var inte hemma heller..
Jag gick hem och frågade Daniel om han visste vart hon var. Han hade sett att hon cyklade iväg med soporna på styret. Jag bad Leon cykla omkring i närheten och kolla så att hon inte hade cyklat omkull och låg där i alla sopor.
Han kunde inte hitta henne.
Då slog det mig, hon kan väl inte ha åkt till vårat gamla soprum på Jurastigen!?!?
Efter ca en halvtimma kommer Nora, knallröd i ansiktet och vrålar "Vad fan håller ni på med!? Varför kommer ni aldrig!? Jag har ju fan stått och väntat skit länge och alla soppåsar har gått sönder, så nu ligger det blöjor och kattsand överallt!!!!"
Jag tittar på henne och frågar vart hon har varit?
I soprummet, vad fan tror du!? Skriker hon.
Vilket soprum? frågar jag då.
Det enda soprummet som jag vet, svarar hon med en liten lugnare stämma.
På Jurastigen Nora!? frågade jag.
Aaaa, säger hon och börjar skratta. Nu fattade hon att hon nog hade åkt till fel ställe .
Jag skrattade så att jag tjöt, tills jag fick plocka upp skiten.

Det var många före oss som stannade till vid soporna och tittade och pekade och undrade förmodligen vem som hade slängt dom där..

Man ser att det är mina sopor.

Mina resterande sopor utanför soprummet, på Jurastigen

Det är skillnad på soprum och soprum